Jokkmokkguiderna

Telefonen ringde för någon dag sedan och jag fick frågan om jag ville vara med i radio och prata om turism och skyddad natur. Tillsammans med Anders Nygård, Jokkmokks kommunchef så fick jag diskutera hur vi ser på turism och skyddad natur i direktsändning. Lyssna på klippet som tyvärr bara finns på Svenska. Sveriges Radio P4 Norrbotten. (Lyssna på klippet 16.00 – 16.30)
/Matti

Nu håller vi på att landa hemma i Jokkmokk. Det blev en intressant avslutning på denna vintersäsong. Det var riktigt kallt och fint länge utan minsta antydan till att det skulle bli vår/sommar. Så plötsligt smällde det till och värmen kom plötsligt. Vi blev instängda efter Ritsemvägen pga. att en lavin blockerade vägen och vi fick vänta där 2 nätter innan vi kom ut. Många är historierna från fjällen men för vår del så slutade allt väl och efter att vägen blev reparerad fick vi en lugn hemfärd.
Innan detta lilla äventyr har vi hunnit med en tur i Sitasjaureområdet tillsammans med personalen på STF Saltoluokta fjällstation. Deras säsongsavslutning bjöd på god mat, yatzyturnering och så klart hundspannskörning.
/ Matti & Stina

I samarbete med STF (Svenska Turistföreningen) arrangerade vi hundspannskurs i Saltoluokta fjällstation.. Jokkmokkguiderna och STF har haft ett samarbete sedan 1996 då Matti för första gången körde gäster i Saltoluokta i deras regi.
Första dagen bjöd oss en fin dagstur ner till Björkudden och lunch hos familjen Öbergs restaurang. Sedan följde en tvådagarstur över till Sitojaurestugan längs jokken i Autsvagge. Tillbaka till Salto körde vi österut upp över Ultevis snötäckta vidder. Marie, Anna och Tomas var med på turen tillsammans med Henrik och Åsa som följde med för att fotografera och skriva reportage. Fin tur i trevligt sällskap!

/ Matti & Stina

Att arbeta som fjällguide innebär att man har ett stort ansvar för en grupps säkerhet i en ibland extrem miljö. Kraven på certifierade guider ökar ständigt både från kunder men även från konsumentorganisationer. Nu finns det en sk. Fjälledarnorm som är en riktlinje för en lägsta nivå.
För vår del innebär detta till stor del att vi måste få våra kunskaper verifierade på papper. Vi kommer också att höja vår kunskap när det gäller sjukvård i fält och lavinkunskap. Att vidareutbilda sig är alltid bra. Säkerhetstänkandet är något som vi alltid har satt i fokus och tagit seriöst.
Denna dag bjöd på en basutbildning i iskunskap. Bonusen var att vi fick en bra genomgång i hur räddningstjänsten i Jokkmokk fungerar. Att vi dessutom under dessa praktiska övningar fick årets första bad gjorde ju inte saken sämre.

/ Matti & Stina

Under de kommande dagarna har vi fått två grupper inställda pga. askmolnet från vulkanen på Island. Otroligt vilken kaos naturen kan ställa till med i vår känsliga värld. Det pratas i Sverige mycket om hur de stora flygbolagen skall ersättas för sina ekonomiska förluster. Att vi är flera små turistföretag som förlorar pengar är det inte någon som snackar om. Flera kollegor till oss har tappat 5 och 6 siffriga belopp men ingen frågar om bidrag. Vi som jobbar nära naturen vet att vi ofta måste rätta oss efter dess krafter.

Vad vi lär oss utifrån detta är att det är både säkrare och betydligt mer ekologiskt att resa med tåg. Flera av våra resenärer har denna säsong rest med nattåget från Stockholm upp till Lappland. Ett val som de lovordat flera gånger.

/ Matti & Stina

Ritsem blev startpunkt på årets norra kungsleden tur. Detta för att få en lite lugnare start då hundarna veckan innan hade haft kennelhosta.
Steve (England), Nora (Schweiz), Tommy och Lars (Sverige) skulle komma att bli mina följeslagare igenom Kebnekaisefjällen.
Ritsem, Sitasjaure, Hukejaure, Ivarsteinen (riksröse mot Norge), Sälka, Ladtjovagge, Tjäktjapasset, Alesjaure, Abiskojaure och ner till Abisko blev denna veckas rutt. Vädergudarna bjöd på snödrev, solsken, duggregn och vind.
I Sälka fick vi höra om askmolnet som vulkanen på Island. Dock tog Steve tog allt med ett roat sinne trots att han inte visste hur och om han skulle kunna ta sig hem till England.
Kebnekaises topp låg dold i molnen under de dagar vi var i närheten, tyvärr… men nästa år får vi kanske se toppen igen.
Ni är välkomna tillbaka färdkamrater!
Läs mer om hundspannsturen längs Norra Kungsleden.

/ Matti

Bagagetransport med hundspann i Sareks nationalpark blev denna veckas uppdrag.
I samarbete med Mountain Guide Travel och guiden Magnus Strand genomfördes denna tur. Magnus som är auktoriserad bergsguide hade under hösten frågat om vi kunde ordna boende, mat och transporter inom Sareks nationalpark.
Tuff körning med tunga slädar i obanad terräng. Blankis, skrå körning, branta nerförslut, ännu mer svallis, barmark och djupa raviner är lite av utmaningarna.
Skidgruppen som bestod av Fredric, Otto, Larsa, Nicolai och Fredrik leddes av Magnus. De korsade Ähparmasivet från norr till söder med bivack uppe på hög höjd, gjorde ”klassikern”, Sarektjåkkos stortopp, vindsurfade igenom Ruotesvagge med vindsäckarna för att slutligen korsa Ahkka från söder till norr och därmed få Sveriges i fallhöjdsmeter största åk.
Snyggt jobbat boys och hoppas att vi ses igen!

/ Matti & Stina

Fem hundspann, 28 Siberian huskies, en Border collie och fem personer startade ut från Stora Sjöfallet torsdagen den 25 mars.
Denna första dag på hundsläden fick vi se ganska mycket järvspår men antagligen från ett och samma djur. Vi såg också dalripor, rävspår och den lilla Strömstaren i det öppna vattnet mellan Sattisjaure och Teusa. Första dagen nådde vi Teusajaurestugan.
Nästa dag började med att guiden (Matti) ville prova på en ny uppfart upp på fjället… Skall man vidare norrut från Teusa kan man antingen följa sjön västerut och ta skoterleden upp på fjället. En led där stigningen fördelas på en längre sträcka. Eller så kan man köra rakt upp bakom stugvärdstugan vilket vi gjorde. Här kommer de flesta skidåkarna ner. Hela stigningen presenteras här på en mycket kort distans. Med facit i handen så är det absolut genomförbart men man skall nog inte göra det i början av en tur med fullastade hundslädar. Vi tog backen med korta 5 meters ryck. I de brantaste delarna drog min släde mitt 8-spann baklänges om jag inte stod på bromsen under pauserna.
Väl uppe på fjället var planen att styra rakt mot Hukejaurestugan. Efter några timmars kämpande i den lösa snön modifierade vi planen och tog sikte på Singistugorna istället. Ett dygn senare nådde vi dock Hukejaure. Därifrån körde vi till Kaitumjaurestugorna och följde Kaitumsjöarna ner till Tjuonajokk. För mig var detta första gången som jag kom till Tjuonajokk med en grupp. Ett fint ställe med trevligt folk som nog måste upplevas någon höst.
Vår sista dag blev också den längsta, en etapp på 48 km tillbaka till Saltoluokta.
Summering: En fin tur som vi kommer att köra flera år, men kanske då hellre med start från Ritsem.
Tove (Sverige) var tillbaks för 5:e året tror jag. Jättetrevligt! Hon liksom David (Wales), Angie och Thibault (Frankrike)är hjärtligt välkomna tillbaka i framtiden!
/ Matti

Den 15 Mars var det åter dags att starta ut på en av våra extremare hundspannsturer.
8 dagar igenom Sareks nationalpark, där bekvämligheter som markerade leder och stugor saknas.
I år följde Olle, Jens och Henrik med. Det var länge oklart om vi skulle starta ut från Saltoluokta eller flytta hundarna upp till Ritsem. Efter ett sista samtal med renskötarna i Siergas sameby så visade det sig att vi kunde slinka emellan två större grupper av renar. Vi försöker alltid att ha en god kommunikation med samebyn för att undvika att vi ska störa renarna då de är i känsliga perioder.
Färden gick söderut från Saltoluokta mot Sitojaure, därifrån västerut via Rinim in mot Pierikjaure och vidare ned i övre Rapadalen.
Andra och tredje tältnatten erbjöd ett magnifikt norrsken som spelade över bergen. Vi fortsatte västerut igenom Alkavagge i relativt tungt före och inga spår. Sedan tog det stopp och vi fick kämpa hårt för att i knädjup snö slutligen nå Tarraluoppalstugorna längst uppe i Tarradalen. Sträckan ner mot Kvikkjokk gick som en dans. Längsta etappen blev 55 km. Vi bodde en natt hos stugvärden Ola i Såmmarlappa, drack kaffe i Tarrakaise hos värdinnan Marianne där vi även träffade på Roger som är stugvärd i Njunjes. Vi kom ned till Kvikkjokk och följde leden upp till Berta i Pårtestugan. Från Pårte följde vi Kungsleden till Aktse där Anita fortfarande skötte stugan. Här träffade vi Magnus och Lena från Kiruna som var med sina hundspann på semester nere i Jokkmokksfjällen.
På vår 8:e och sista dag körde vi upp över fjället mot Sitojaure och drack kaffe med stugvärden Anna-Lena i Sitostugorna innan vi slutligen i hyfsad vind körde vidare till Saltoluokta där en god middag och het bastu väntade.
Ska jag summera turen så blir det en mycket varierade dagar och som vanligt i Sarek, inga spår, tunga slädar men ett storslaget landskap! Kan verkligen rekommenderas till er som är beredda att kämpa och göra avkall på bekvämligheter som stugor…
/ Matti

Lisa och Matthias från Tyskland följde mig på en tvådagarstur här i Jokkmokks skogar.
Förra vintern följde Matthias med oss på en kort 3 timmarstur där han testade på att köra ett eget hundspann. Han tyckte att det var så kul och ville ha mer. Ett vanligt fenomen bland människor som provar på hundspannskörning. Du bara MÅSTE göra det igen och igen och …
I år kom hann tillbaka med sin flickvän Lisa och vi fick två fina dagar tillsammans med hundarna.
Efter instruktioner i hur man kör ett hundspann körde vi 31 km till en väldigt mysig timmerkoja som kallas Fallkojan. En av mina favoritkojor här i skogen.
På vägen stannade vi vid Pärlälvens strand och grillade över öppen eld.
Vi hade med oss de flesta av våra unghundar som föddes i juni förra sommaren. De gjorde ett jättebra jobb och är så fina och lugna.
Efter en god natts sömn i stugan körde vi tillbaka nästa dag på nyfallen snö.
Kanske Lisa och Matthias kommer tillbaka för en ännu längre tur nästa år…?
/Stina