Jokkmokkguiderna

Polcirkel, norrsken, hundspann, samisk kultur och naturen här i Lappland är 5 anledningar till att många människor drömmer om en resa till oss här i norr. Alfred och Karin som jobbar på den tyska resebyrån ”Natour & Kultour” är länken mellan oss och många gäster. Sedan tre år tillbaks har Alfred ordnat weekends i Jokkmokk. Under lördagen besökte Alfred och Karin oss och vi fick möjlighet att diskutera igenom detaljer inför den kommande vintern.
Bor ni i Tyskland och vill resa en weekend till Lappland kan vi rekommendera er att följa med på deras ”Stippvisite Polarkreis & Eishotel”. För 698 Euro får man resa, mat, boende m.m. Se detaljerat program och boka hos ”Natour & Kultour”.
När ni sedan väl är i Jokkmokk är ni varmt välkomna att delta på någon av våra hundspannsturer!
/ Matti & Stina

• 

”Ingen Grenser” valparna växer.
I slutet av augusti i år gjorde vi och hundarna ett filmjobb åt norska tv-bolaget NRK. Serien kommer att visas i norsk TV i januari och heter Ingen Grenser .
Under ett obevakat ögonblick under en lunchpaus krånglade sig John ur sitt halsband och sprang lycklig fram till Rut som just då löpte (hade period). Detta korta kärleksmöte resulterade i en kull med 6 pigga små valpar. 5 hanar och 1 tik.
Jenki Lindgren på Fugitive’s racing Siberian kennel har bokat två, Volker och Jasmin Husmann (Experience on the way) har bokat två och två valpar blir kvar hos oss.
Vill ni kolla på lite filmsnuttar, bilder osv. från TV-jobbet så hittar ni det på Ingen Grensers hemsida.
Som tur var sov filmarna medan John och Rut hade sin romantiska stund…
/ Matti & Stina

• 

”Äntligen” kom kylan! -20°C.
Nu blir isarna tjockare och säkrare. Vi har haft lite problem med allt vatten som bildats uppe på isen vid de ”varmare” temperaturerna som varit den sista tiden.
Hoppas nu att det får vara lite kallt några dagar.
Hundträningen fortsätter enligt plan men Stina och jag får börja använda de varma vinterkläderna. Ylle närmast kroppen är ett måste!
Kolla gärna in vårt nya galleri med bilder från Kebnekaiseområdet 2006, Se länken nedan.
/Matti

Detta är en skola där man inte behöver vara inskriven.
Studietekniken är lika enkel som effektiv för de flesta.
Man lär av sina misstag eller som det står i läroplanen: ”Är huvudet dumt får kroppen lida”.
Dagens lektion: Lämnar man en skoter på isen och det blir vatten uppe på isen så fastnar skotern där när det sedan blir frysgrader.
Nu har vi tränat på detta och behöver förhoppningsvis inte göra om den lektionen…
Med hjälp av yxor, spadar och en skoterlyft fick vi till slut den gamla lynxen att lossna.
Efter frigivningen av skotern utrustade vi oss med isdubbar och kastlinor och gav oss iväg på varsin skoter för att preparera en del av spåren som vi senare under vintern kommer att använda när vi kör hundspann.
Bästa hälsningar
Matti och Stina

Alla äventyr behöver inte ske ute i skogen och uppe på fjället.
Saker som för oss kanske är större äventyr än en liten snöstorm är att vi nu även återfinns mitt i det sociala vimlet ute i cyberspace på facebook.
Ett annat företagsäventyr är att vi nu har börjat samarbeta med Markus Tiburzi på OMY för att komma vidare med vår hemsida. Om ni följer oss här på nätet kommer ni förhoppningsvis att märka en större ”närvaro” från oss.
Inte nog med äventyrandet… vi har dessutom börjat jobba med EUDO-konsult som i princip kommer att bli vårt externa ekonomikontor. Tiden som vi får ”över” kommer vi att använda till att bli bättre på att svara på mail och att hjälpa våra gäster med planering av sina lapplandsäventyr.
För övrigt är förvintern sig lik. Ena dagen står man och undrar varför det inte kommer någon snö. Nästa dag jobbar man sig svettig med att skotta fram snöslungan…

Efter flera månaders letande har vi äntligen hittat ett nytt hundfoder som skall passa våra hundar och vår filosofi. Vi har valt att inte ge avkall på foderkvalité för att eventuellt spara någon krona. Vi har sökt igenom hela hundfodermarknaden och efter timmar i telefon med fodertillverkare, hundförare, veterinärer osv. har vi slutligen valt Greenheart-Premiums. Fodret tillverkas av en holländsk slädhundsförare, Frans Weisscher. En man som har egna slädhundar som passion vilket gör att han går in med sin själ i att få fram bra foder.
Läs mer om fodret på: www.greenheart.se
Efter säsongen 2009/2010 vet vi om fodret är så pass bra som alla säger.
/ Matti och Stina

Så var det åter dags att avsluta ännu en hundspannssäsong uppe i fjällen.
Skotern lastades, rummet städades ur och det var dags att lämna Saltoluokta fjällstation. Det är alltid lite vemodigt med säsongsavslutningar, dels pga all trevlig personal och gäster men också för att snön försvinner. Hundarna är på topp och det blir bara finare och finare ute i markerna och då försvinner snön och man måste åka hem…
För att på ett effektivt sätt transportera över allt till bilen på andra sidan sjön Langas så drog jag slädarna bakom snöskotern. Sedan selades slädhundarna in framför skotern i två omgångar och kördes lugnt över. Stina hade tagit hem de flesta huskiesarna några dagar tidigare så på plats fanns enbart två spann.
Farväl fjällen för denna gång!
/ Matti

Nu närmar vi oss säsongens slut. Vädret har vänt och det har regnat en del. Vi valde att ligga stilla den 28 April istället för att kämpa mot naturens element. Istället startade vi, Anette från Dagens Nyheter och jag (Matti) mot Sarek tidigt på morgonen. Saltoluokta fjällstationsområde var dött när vi lättade ankare och styrde spannen uppför backen mot trädgränsen. Hundarna höll bra fart över de frysta vidderna. Ståendes på slädarna som gled fram fick vi se solen stiga över horisonten. På högsta punkten mellan Sitojaure och Aktse lämnade vi leden och körde västerut in i Sareks nationalpark. Sarek är även en del av Laponia Världsarvsområde, utsett av UNESCO. Knallhård skare som var täckt av 5-10 cm pudersnö. Vad mer kan man begära som slädhundsförare? Vi satte ett basläger väster om Skierfe, på kanten mot Rapadalen. Anette fotograferade en hel del. Vi inväntade solnedgången och vandrade då med snöskor upp till Skierfes topp. Det riktigt hissnar i magen när man kikar över kanten till Skierfes 700 meters bergsvägg. Nästa morgon steg vi upp tidigt. Hundarna selades och vi styrde spannen ner efter Abmojåhkkens ravin. När vi kom fram till Sitojaurestugorna var det ganska varmt. Vi ankrade hundspannen och packade upp fikalådan. Turistföreningens fastighetsskötare Tobbe med company var där för att serva stugan. Det skall köras gas, bytas plåt, lagas än här och där. Det finns alltid saker att göra. Stugvärden Ulla kom efter en stund glidande på sina skidor. Vi fick köra lugnt och pausa ofta med spannen innan vi slutligen nådde Saltoluokta igen.Läs mer om Anettes fotoprojekt på Naturskyddsföreningens sida.
/ Matti

Riktningen var norrut för den kommande veckan. Peter och Diane (Nya Zeeland), Ulla (Sverige), Hadewych (Nederländerna), Florian (Tyskland) anslöt alla till Saltoluokta och tillsammans med hundarna bildade vi veckans grupp. Planen var att vi skulle följa Kungsleden norrut från Saltoluokta till Abisko. Vi körde via Stora Sjöfallet vidare igenom Teusavagge. När vi andra dagen startade ut från Teusajaurestugorna så var de flestas slädar på sidan, upp och ner och utan förare… Rena cirkusen om man skall citera Peter. Visst startade vi över taket på båthuset men har man bokat äventyrstripp så… Vi körde vidare mot Kaitumjaure, Singi och vidare till Sälka. Där hann vi även med en sväng in mot Hukejaurestugorna. Allt eftersom veckan gick så blev de alla riktigt duktiga hundförare. Efter Tjäktjapasset hade vi en fin utförslöpa ner till Alesjaurestugorna där vi mötte Stina med hennes spann. Stina hade tagit bilen upp till Abisko för att vi skulle kunna komma tillbaks med hundar och utrustning ner till Saltoluokta. Bra väder och en trevlig tur med en del avstickare från Kungsleden. Vi har tyvärr få bilder från denna tur då jag mestadels koncentrerade mig på att filma.
/Matti

/  Matti & Stina