Hundspannsäventyr genom Sjaunja och Kebnekaise
Fem hundspann, 28 Siberian huskies, en Border collie och fem personer startade ut från Stora Sjöfallet torsdagen den 25 mars.
Denna första dag på hundsläden fick vi se ganska mycket järvspår men antagligen från ett och samma djur. Vi såg också dalripor, rävspår och den lilla Strömstaren i det öppna vattnet mellan Sattisjaure och Teusa. Första dagen nådde vi Teusajaurestugan.
Nästa dag började med att guiden (Matti) ville prova på en ny uppfart upp på fjället… Skall man vidare norrut från Teusa kan man antingen följa sjön västerut och ta skoterleden upp på fjället. En led där stigningen fördelas på en längre sträcka. Eller så kan man köra rakt upp bakom stugvärdstugan vilket vi gjorde. Här kommer de flesta skidåkarna ner. Hela stigningen presenteras här på en mycket kort distans. Med facit i handen så är det absolut genomförbart men man skall nog inte göra det i början av en tur med fullastade hundslädar. Vi tog backen med korta 5 meters ryck. I de brantaste delarna drog min släde mitt 8-spann baklänges om jag inte stod på bromsen under pauserna.
Väl uppe på fjället var planen att styra rakt mot Hukejaurestugan. Efter några timmars kämpande i den lösa snön modifierade vi planen och tog sikte på Singistugorna istället. Ett dygn senare nådde vi dock Hukejaure. Därifrån körde vi till Kaitumjaurestugorna och följde Kaitumsjöarna ner till Tjuonajokk. För mig var detta första gången som jag kom till Tjuonajokk med en grupp. Ett fint ställe med trevligt folk som nog måste upplevas någon höst.
Vår sista dag blev också den längsta, en etapp på 48 km tillbaka till Saltoluokta.
Summering: En fin tur som vi kommer att köra flera år, men kanske då hellre med start från Ritsem.
Tove (Sverige) var tillbaks för 5:e året tror jag. Jättetrevligt! Hon liksom David (Wales), Angie och Thibault (Frankrike)är hjärtligt välkomna tillbaka i framtiden!
/ Matti
Publicerad: 31 March, 2010 i Aktuellt.
Explore Sareksnationalpark 2010
Den 15 Mars var det åter dags att starta ut på en av våra extremare hundspannsturer.
8 dagar igenom Sareks nationalpark, där bekvämligheter som markerade leder och stugor saknas.
I år följde Olle, Jens och Henrik med. Det var länge oklart om vi skulle starta ut från Saltoluokta eller flytta hundarna upp till Ritsem. Efter ett sista samtal med renskötarna i Siergas sameby så visade det sig att vi kunde slinka emellan två större grupper av renar. Vi försöker alltid att ha en god kommunikation med samebyn för att undvika att vi ska störa renarna då de är i känsliga perioder.
Färden gick söderut från Saltoluokta mot Sitojaure, därifrån västerut via Rinim in mot Pierikjaure och vidare ned i övre Rapadalen.
Andra och tredje tältnatten erbjöd ett magnifikt norrsken som spelade över bergen. Vi fortsatte västerut igenom Alkavagge i relativt tungt före och inga spår. Sedan tog det stopp och vi fick kämpa hårt för att i knädjup snö slutligen nå Tarraluoppalstugorna längst uppe i Tarradalen. Sträckan ner mot Kvikkjokk gick som en dans. Längsta etappen blev 55 km. Vi bodde en natt hos stugvärden Ola i Såmmarlappa, drack kaffe i Tarrakaise hos värdinnan Marianne där vi även träffade på Roger som är stugvärd i Njunjes. Vi kom ned till Kvikkjokk och följde leden upp till Berta i Pårtestugan. Från Pårte följde vi Kungsleden till Aktse där Anita fortfarande skötte stugan. Här träffade vi Magnus och Lena från Kiruna som var med sina hundspann på semester nere i Jokkmokksfjällen.
På vår 8:e och sista dag körde vi upp över fjället mot Sitojaure och drack kaffe med stugvärden Anna-Lena i Sitostugorna innan vi slutligen i hyfsad vind körde vidare till Saltoluokta där en god middag och het bastu väntade.
Ska jag summera turen så blir det en mycket varierade dagar och som vanligt i Sarek, inga spår, tunga slädar men ett storslaget landskap! Kan verkligen rekommenderas till er som är beredda att kämpa och göra avkall på bekvämligheter som stugor…
/ Matti
Publicerad: 23 March, 2010 i Aktuellt.
Tvådagarstur med hundspann
Lisa och Matthias från Tyskland följde mig på en tvådagarstur här i Jokkmokks skogar.
Förra vintern följde Matthias med oss på en kort 3 timmarstur där han testade på att köra ett eget hundspann. Han tyckte att det var så kul och ville ha mer. Ett vanligt fenomen bland människor som provar på hundspannskörning. Du bara MÅSTE göra det igen och igen och …
I år kom hann tillbaka med sin flickvän Lisa och vi fick två fina dagar tillsammans med hundarna.
Efter instruktioner i hur man kör ett hundspann körde vi 31 km till en väldigt mysig timmerkoja som kallas Fallkojan. En av mina favoritkojor här i skogen.
På vägen stannade vi vid Pärlälvens strand och grillade över öppen eld.
Vi hade med oss de flesta av våra unghundar som föddes i juni förra sommaren. De gjorde ett jättebra jobb och är så fina och lugna.
Efter en god natts sömn i stugan körde vi tillbaka nästa dag på nyfallen snö.
Kanske Lisa och Matthias kommer tillbaka för en ännu längre tur nästa Ã¥r…?
/Stina
Publicerad: 15 March, 2010 i Aktuellt.
Hundspann till porten av Sareks nationalpark
Efter några dagar hemma på kenneln med hundarna lastades slädarna åter för en ny veckotur (6 dagar) från Saltoluokta.
Med på denna tripp följde Roland och Marianne från Skåne längst ned i Sverige samt Franco och Paola från Italien.
Första dagen blåste och drevade det riktigt mycket. Efter en koll på väderprognosen beslutade vi att inte ge oss upp på kalfjället utan istället köra en dagstur ner efter Luleälven. Man skall alltid behålla respekten för allvaret som dåligt fjällväder innebär. Vi fick en blåsig men fin tur nere i den skyddande skogen. Lunch hos Öbergs i Björkudden.
Nästa dag tog vi sikte upp mot fjället och trotsade de avtagande vindarna. Sitojaure, Sitoälven, Aktse, Tjaktjajaure, Rittak, Aktsenjunjes, Sitojaure och slutligen tillbaks till Saltoluokta. Även denna tur berikades av trevliga gäster och stundtals intressant väder.
Ska jag summera denna vecka så blir det att det var blåsigt första dagen. Vi hade kunnat ta oss till Sitojaure första dagen men marginalerna hade varit mindre än vad jag önskar och trevlighetsfaktorn saknats. Man skall alltid vara öppen för att revidera det man planerat.
/ Matti
Publicerad: 14 March, 2010 i Aktuellt.